idiotskumochdryg

Ett behov, en önskan eller en känsla? En upplevelse som gett mersmak, en påminnelse om något jag havt och förlorat. Plötsligt saknar man det, fast man lovat sig att undvika det. Det blir ett behov, ett beroende och ens största svaghet som kontrollerar och bestämmer. Jag tycker mina önskningar är små. På ytan är det blygsamma men om man skrapar lite så lyser egoismen och ägandemanin in. Allt jag önskar är en kropp att hålla i famnen, något varmt med en doft och en atmosfär. En atmosfär av presonlighet, erfarenheter, glädje ord och värme. Ju mer man tänker på det destå mer tydligt blir det att ens önskan inte är så blygsam. I slutänden är det visst mycket som måste stämma. Ensamrätt. Trygghet, tillit. Utan alltihop så är den första biten inte värd så mycket. Varför somna bredvid någon om man inte får vakna lika nära? Varför vara nära när man är svag och sover om man inte ka